Alicia kanske har blivit smittad med ringorm. Kul! Jä*la folk som inte kan hålla sina katter inne om de är smittade, alternativt märka upp dem eller åtminstone sätta upp lappar på gatan där man bor att man skall undvika att klappa dem.

När vi lekte i sandlådan igår så kom det fram en katt som var supermysig och kelsjuk, den strök sig mot Alicias ben och hon fick klappa den utan att den blev rädd eller gjorde något elakt. Alicia var supernöjd, skrattade, klappade och njöt, tills jag fick höra att katten har/har haft (oklart) ringorm och att katter kan smitta till människor!

Alicia blev jätteledsen när hon inte fick klappa katten mer, och den vägrade gå därifrån så vi fick gå hem. In med kläderna i tvättmaskinen och tvätta händerna noga! Pust, hoppas att hon inte blev smittad.

Kom på senare på kvällen när Alicia lagt sig att skorna inte är tvättade… :S Kanske borde lägga dem i frysen några timmar, alt. tvätta dem i maskinen. Urk för detta!

Robban är bortrest igen, Karlstad igår till idag (kommer hem ikväll), byter packning, lämnar tvätten och åker till militärtjofräset ons-sön! Suck, okej att jag klarar mig bra ensam, men en hel vecka är ju ett tag. Särskilt när det inte var så länge sen han var borta en hel vecka senast!

Ska åka till Ullared snart med mamma, moster och syster så håller som bäst på att skriva lista på allt jag behöver köpa. Ska bli såå kul! Nu är det ju om möjligt ännu större än det var sist vi var där! OMG!

På fredag blir det tjejkväll med mys och film tillsammans med världens bästa Veronica och Ida! Ska bli så himla härligt! Förhoppningsvis kan det bli lite bebisgos också, om inte han sover bort hela kvällen. Hihi.

Hur som helst blir det en kanonstart på helgen! Lovely!

Nu åker C imorgon. Känns fruktansvärt hemskt att inte få träffa honom mer. Trodde inte det skulle kännas så hårt, men nu när han ska åka så känns det riktigt tungt.

Har kollat runt på hästnet efter andra tänkbara hästar, men inser nog att det är ett sätt att ersätta/dränka min sorg istället för att bryta ihop…

Har hur som haver blivit väldigt sugen på häst tillsammans med mamma o syster. Får se vad framtiden har att erbjuda oss. Nu blir det till att köpa enorma mängder godis och vräka i mig ikväll, eller kanske ta två extra glas vin och sova bort dagen då han verkligen kommer åka. L

Prinsen, den goaste häst jag mött, Chamiro. Du finns alltid i mitt hjärta.

Kärlek!

/M

Alicia har blivit en sådan liten monsterunge! Hon gapar och skriker, lägger sig på golvet, slåss och nyper hundarna i öronen om hon inte får som hon vill! Galna barn! När ska hon lugna ner sig igen?

Vägde henne förresten häromdagen och vågen visade 9,9 kg (!). Herregud vad hon är liten! 22 månader gammal och väger inte 10 kg än!

Har märkt att Gibson och Elvis fungerar mycket bättre ute på promenaderna om Elvis går lös och Gibson går själv i kopplet. Då blir G mycket mer kontaktsökande och drar nästan inte alls i kopplet, och Elvis lyssnar mycket bättre och går inte så långt ifrån en. Synd att man inte riktigt kan lita på E till hundra procent, annars hade det vart skönt att ha det så på varje promenad. Det är lite kämpigt ibland när man ska hålla koll på två hundar plus en vagn. Får väl träna oftare så kanske han kan bli bra. Han är så osäker på andra hundar att han föredrar att köra den tuffa stilen för att hålla dem på avstånd. Inget elakt, men han morrar och blåser upp sig. Lilla Elvis, du är så söt.

Dagens miss:

Jag satt och väntade på en kollega som satt och pratade i mobilen. Efter en bra stund lessnar jag och tittar på hans mobil som ligger på laddning medan han pratade i handsfreen. Tänkte då för ett ögonblick att jag skulle rycka ur sladden ur väggen (laddaren alltså!) för att samtalet skulle brytas, men sen kom jag snabbt på mig själv!

Herregud, ibland tänker man bara för snabbt… ;)

Snart dags att skicka ut inbjudningskort till Alicias tvåårskalas. Har skissat lite på layouter för detta men inte riktigt bestämt mig än. Vi får se. Jag hoppas hinna med en Ullaredsresa innan dess, så jag kan handla presenter och köpa saker till kalaset. Ska bli kul!

Robban kommer hem imorgon och är faktiskt hemma HELA helgen! Kors i taket! Sedan nästa vecka så börjar han med att åka till Karlstad för att sedan avsluta med militärtjänstgöring så hela nästa vecka försvinner också! Eller där tog jag i, han kommer faktiskt hem och byter resväska på onsdagen. My bad.

Kanske skulle ta och baka lite fredagsfika idag. Har en tanke på att baka något gott, får se vad det kan tänkas bli. Silviarutor kanske? Eller så gör jag min klassiker; snabb kladdkaka med vispad grädde! Kan ju alltid lyxa till den med lite daimkulor eller lila sockerhjärtan… ;)

Häromdagen kom jag och Veronica på att jag är som en Malacopåse Gott&Blandat; lite sur, lite salt, lite syrlig och lite söt. Vet inte hur jag ska tolka det, men jag väljer att tolka det som en bra grej! Lagom av allt kan ju inte bli annat än bra.

/M

Jag är senil! Det är helt klart, jag kommer aldrig att bli som alla andra.

Glömde husnyckeln hemma idag, Robban var sist hemifrån och låste och åkte till Karlstad i jobbet. Är borta tills tidigast onsdag kväll. OMG!

TUR för mig att mamma har extranyckel, annars hade jag fått bryta mig in hos mig själv! Ibland blir jag rädd för mig själv...

I alla fall så gjorde den det för mig. Här följer en kort version av min fredag den 13:e (som i år inföll lördagen den 14:e):

Det började med att jag, precis som vanligt, inte får sitta ner och äta mitt favoritmål på dagen - frukosten - för att Alicia redan ätit färdigt och hon skuttar omkring och busar, ska sitta i mitt knä och när hon inte får det grinar hon osv. Vi blir bjudna till Veronica på kaffe och går över dit. Väl där börjar Alicia bli trött och gnällig = snart dags för vila.

Vi går hem och självklart vill hon inte sova i sin egen säng. Jag lägger mig med henne i vår säng, och tänker att jag minsann också behöver sova. Gokart och utgång med jobbet igår, kände mig lagom sliten och trött så en timmes sömn extra hade suttit fint. Men tji fick jag, kunde inte somna och när Alicia somnat så snarkade hon så högt att jag definitivt inte kunde somna! Jag fick strunta i det och smög ut och ner.

Jag passade på att rasta hundarna och när jag kom tillbaka och hade fixat iordning lite så tänkte jag att jag lägger mig i ett bad. Det kan man ju få unna sig, och Alicia sover nog en stund till.

Lite småstressad över att hinna bada (underbara, moderna värld, där man ska skynda för att ta det lugnt) lägger jag ifrån mig telefonen på toalettlocket, börjar skölja ur badkaret och tömmer avloppsmojen där proppen ska sitta på hår, vänder mig om och öppnar toalettlocket och kastar i håret (!) PLUMS!! Jäääää---lar!! Andra gången min iPhone får sig ett dopp i toaletten!

Kvickt, ut i köket, på med ugnen på 50 grader, skrev ett hastigt meddelande på FB och stängde av telefonen. In i ugnen och nu kan man bara vänta och hoppas...

Klev i badkaret och när jag har duschat klart, ligger i badet och just ska stänga av vattnet för att badkaret är fyllt så vaknar Alicia! Typiskt! Jag hade inte stängt dörren till sovrummet ordentligt så hon kom ner själv. Jag suckade och tänkte att hon får väl bada tillsammans med mig en stund då. Tar av henne kläderna och frågar om hon behöver gå på pottan. Då kissar hon på mattan! Jag (som av ren lathet ligger kvar i badet fullt av skum) pekar som en galning på pottan 50 cm bakom henne, men hon är redan klar. Väl på pottan kommer det en enstaka droppe.

Vi badar en stund tills allt skummet försvunnit och sedan går vi upp. Lunchdags, sedan gör vi oss iordning och åker till Barnens Lekstad i Kungälv med Veronica och Jenny. Pär var snäll och hjälpte mig rasta hundarna igen medans jag tryckte i Alicia lunchen.

Det var första gången vi var där, det var lagom med folk och stället var jättemysigt! Kan rekommenderas! Men Alicia tyckte det var sådär kul, hon åkte rutschkana några gånger, klättrade och lekte, tills hon surnade ihop och ville inte göra någonting. Fick henne på lite bättre humör genom att tvinga henne i bollhavet. Det var kul en stund. Sedan skulle de andra fika. (Jag var med Alicia hela tiden så såg endast en vinkning från de andra då och då)

Fick med Alicia ut ur bollhavet och bort till caféet. Köpte en glass, en festis, kaffe och bulle. Alicia blev arg när hon var tvungen att lämna ifrån sig glassen för att betala den. (!)

Så satte vi oss och åt. Alicia var som en jojo - när hon åt glass satt hon nöjt i mitt knä och mumsade, tills jag tog den och skulle hjälpa henne och äta upp det som smält - då skrek hon hysteriskt, kastade sig hänsynslöst av stolen och grät som en dåre på golvet under min stol. Hade lust att slänga glassen och säga att om hon beter sig sådär så blir det minsann ingen glass alls, men vad hjälper det? Hon är inte ens två år, hade jag fått bestämma själv så hade hon inte fått äta glass alls än, men nu har hon ätit det i alla fall, och just denna gången satt alla andra och åt glass. Då ville hon såklart också ha det.

Efter glassen var humöret lite bättre, och vi lekte i affären och klättrade och kröp i tunnlar. När det var dags för hemfärd slog jag huvudet i en balk när jag skulle bära ner Alicia från ställningen. Tur att allt är klätt i skumgummi på sådana ställen!

Väl hemma gick vi en hundpromenad och det var dags för middag. Vi hade i princip ingen mat hemma eftersom jag segat med att handla, så jag fick äta knäckemacka med smör, ost och yoghurt, och Alicia mumsade i sig köttbullar och makaroner på burk (barnmat, alltid bra att ha i nödfall som detta).

Vid det här laget var klockan rätt mkt, hade fått lite sovmorgon så dagen flög iväg.

När Alicia skulle gå och lägga sig vägrade hon att somna. Har tagit bort sidan på spjälsängen så hon kan numera ta sig ur själv. Efter en timme med 5-minutersmetoden la jag mig på hennes matta på golvet i hennes rum. Hon kunde inte se mig men hon visste att jag var där. Då somnade hon på 2 minuter!

Eftersom jag var utan mat och svinhungrig så fick jag åka till Coop och handla. Tack gode gud att de stänger 22:00! Snälla Sara vaktade Alicia med babywatchen medans jag var borta.

Herregud vilken dag! Superstressad hela dagen, halvbakis, trött och hungrig. På det en gnällig dotter och kissnödiga hundar. De som klarar av livet som ensamstående mamma är inget annat än hjältar!

/over and out, från en slagen hjälte

Ja, ni läste rätt. I måndags åkte Robban till Norge i jobbet och jag fick snällt vara hemma själv med två monster till hundar och en galning till dotter i EN HEL VECKA!

Till en början var det ganska mysigt, men mot slutet rätt krävande. En vecka är nog vad man orkar med, i alla fall med humöret i behåll. :)

Vi hann i alla fall med en hel del; VABa två dagar, plantera frön, rensa lite i rabbatterna, köpa massa grejer på IKEA, handla mat 2 ggr, äta middag med bästaste tjejerna, skvallra på gatan med grannarna, städa, tvätta enorma mängder kläder, köpa blommor, göra lite påskigt inne (med betoning på lite!), köpa nya skor till Alicia på tradera, leka med Jannike o Amanda, äta middag hos ordpolisen Sara osv osv. ;)

Vi hann med massor ser jag, och vi har haft det jättemysigt mestadels av tiden. Men mot slutet av veckan saknade vi vår älskling, och nu är han äntligen hemma!

Och nu är det påskvecka så vi får i alla fall en dag tillgodo denna helg. Känns skönt!

Mys för hela slanten!

Bilder kommer snart! ;)

/M

Har haft en sådan underbar helg som inte går av för hackor! Startade fredagen med ett mentalt "uppvaknande", för att sedan tillbringa kvällen hos Veronica och en sovande Peter (mestadels sovande iaf) ;). Ida och Tessan var självfallet med, och vi hade det bara så himla mysigt. Satt på balkongen och mös lite, åt pizza och skrattade! Till och med Alicia var på bra humör, och höll sig länge innan hon tillsist blev för trött.

Lördagen bjöd på ett späckat schema, inte alls vad vi hade tänkt oss. Saras Alex och Robban iväg till Tyskland hela dagen och Sara och jag skulle bara njuta av den utlovade solen, påta i trädgården, plantera lite, mysa och leka med barnen och dricka lite vin. MEN! Det blev inte så molnfluffigt och mysigt som vi tänkt oss...

Barnen vaknade kl 6 (!), vi åt frukost tillsammans vid halv åtta, och sedan var planen att vi skulle åka tillsammans till Plantagen och handla blommor kl 10. Men där sprack det. Halv tio var Alicia dödstrött och jag fick gå hem och lägga henne. När hon sedan vaknade så fick vi skynda som fan till Plantagen för att hinna hem i tid till å ta över babywatchen för Neo så Sara kunde köra Natalie till kalaset hon skulle på kl 13. Sedan åkte hon ner till Plantagen medan Alicia och jag planterade våra penséer. När hon kom tillbaka ställde jag mig och gjorde pannkakor med en hungrig Alicia klängandes i benen. Då kom solen fram ur molnen en stund och jag sprang mellan altanen och spisen.

Pusslandet höll i sig hela dagen, fram till kl 17 då vi klara och fina för kvällen hällde upp varsin öl och satte oss i soffan hos Sara. Pust! Timmarna gick fort den dagen, *poff* så var klockan redan fem. Kvällens gäster började droppa in vid kvart över fem och när jag gick hem och lade Alicia vid halv sju så hade fyra stycken dykt upp.

Alicia somnade som en stock, och kvällen hos Sara blev kanonkul! Vi hade så roligt och trevligt allihop, och lite senare dök även Veronica och Jenny upp. Vid elva-tiden så kom grabbarna hem och vi hjälptes åt att tömma släpkärran. Det krävs en hel del för att täcka upp sommarens bröllop kom vi fram till. :)

Vi gick hem och la oss vid halv ett, glada och nöjda. Vi hade ju ändå ätit kvällsmat i form av uppvärmd pyttipanna och rödbetor. ^^

Söndagen bjöd på mycket finare väder för vår del, och även en oväntad sovmorgon! Fick Alicia till att somna om och vi gick tillslut upp kl 10!! Fantastiskt! Jag mådde väl som jag förtjänade, men det var det värt!

Efter frukost träffade vi grannarna som satt ute i solen (alla med solglasögon på sig, en tillfällighet?) och där satt vi och mådde dåligt ihop en stund. Alicia var på lekplatsen och lekte med de andra barnen och Robban åkte iväg på lite ärenden.

Vid halv två åkte Robban, Alicia, hundarna och jag iväg till farmor och farfar på våffelfika. Vi satt ute på altanen och åt som vanligt alldeles för många våfflor. Alicia somnade i Robbans knä och vi hjälpte farfar med att resa flaggstången. Vid halv fem åkte vi hemåt och då var det grillmiddag med långbord i Saras och Alex trädgård. Alla hade med sig eget kött, någon hade gjort en sallad, och några hade gjort potatisklyftor i ugnen. Väldigt mysigt och gott! Vinet smög sig fram igen och det var faktiskt gott idag med!

Så, summa summarum så har helgen bjudit på väldigt många skratt, solsken, våfflor, vin och umgänge med goda vänner! Det enda jag ångrar är att inte hundarna fick mer promenader än vad de fick, men det får vi ta igen i veckan istället!

Ha en underbar måndag!

/Malin

En viktig detalj som blev utelämnad i föregående inlägg var att efter ett par mejlkonversationer fram och tillbaka med kenneln så slutade hon att svara. Vi fortsatte att skicka mejl en tid med bilder och kort berätta hur det gick för Gibson, men utan någon som helst respons. Vi ringde ett antal gånger utan resultat, för att tillslut få informationen att Kennel Druvgården hade upphört!

Ägarinnan till kenneln gick inte heller att få tag på, inte ens som privatperson gick hon att hitta. Vi blev förbannade, hon hade i princip lurat oss!

När Gibson fyllt ett år var det dags för nästa portis att komma in i vår familj, denna gång från en underbar kennel i värmland; Kennel Aplicado. :)

Lille Elvis hade inte fått något namn när vi kontaktade kenneln och ville tinga en hanvalp. Vi fick massor av underbara valpbilder och på besöket i Kil så kände vi oss varmt välkomna och hundarna var otroliga!

Min valp, som kenneln faktiskt valde ut som förslag åt mig, fick namnet Aplicado Chuvada De Amor (portugisiska och betyder "skyfall av kärlek"). Det ösregnade den natten då de 10 valparna föddes, därför fick de alla portugisiska namn med regn i sig.

Jag bestämde mig ganska fort att min lilla valp (som var näst störst i kullen) skulle heta Elvis. Andra förslag var Alfons och Akilles, men tillslut bestämde jag mig för att Elvis passade bäst.

Vid andra besöket på kenneln så berättade vi om Gibson och hur besvikna vi blev när vi inte fick den responsen vi ville från kenneln, och hur hon sedan hade gått upp i rök. Då fick vi veta att Gibsons mamma, Tequila, hade ägts av kennel Aplicado, men på grund av ett fel på pälsen vid ögonen (pälsen växer inåt ögat och kan orsaka irritation) så rekommenderade veterinären att man inte skulle ta några valpar på henne (inget förbud alltså, utan en stark rekommendation). Aplicado valde då efter en tid att omplacera Tequila eftersom hon ändå inte kunde ingå i deras verksamhet och då träffade de ägarinnan till Druvgården. Då fanns såklart ingen kennel Druvgården och kvinnan lovade dyrt och heligt att hon inte skulle ta några valpar på Tequila utan enbart ha henne som sällskapshund.

Ett tag senare dök kennel Druvgården upp och visst var det samma Tequila som var mamma till dessa valparna. Så, i princip var det avelsförbud på Gibsons mamma, men det utfärdades aldrig något sådant utan stannade som en rekommendation. Och på grund av att det finns så fruktansvärt oärliga och falska människor som kvinnan som köpte Tequila (dessutom för en struntsumma eftersom hon inte var avelsduglig) så kom Gibson och hans syskon till. Vem vet hur många kullar hon tog på henne, men hon tjänade storkovan, den saken är säker! Jag kan bara önska att de andra kullarna och kullsyskonen mår bra och att Tequila har det bra där hon är nu, vart nu det är.

Gibson har haft en del småproblem med pälsen vid ögonen, men håller vi pälsen där kortklippt så är det inga bekymmer.

En lite rolig grej är att Elvis också är av typen vågig och inte lockig/krullig, men Elvis päls är mycket rakare och finare än Gibsons. Men enligt kunniga människor så har Gibson en mer korrekt pwd-päls än Elvis. Hårstråna ska vara lite strävare och gärna med lite vita hårstrån för de vita är ännu strävare, och detta skulle vara bättre mot vatten än Elvis fina, tunna päls som är alldeles mjuk och glansig. Har även märkt att Gibsons päls är otroligt tjock jämfört med Elvis päls!

Sedan är Gibson högre bak än fram, svansen för kort, trång bak, lång nos... detta är bara några utav utlåtandena vi fick på Gibsons första och enda utställning. Men, trots att han är en väldigt ful hund (med utställningsmått mätt) så är han för mig världens vackraste hund! Jämte Elvis då också förstås! :)

Elvis hade däremot en lite jobbigare hemresa till götet. Han var lite åksjuk, spydde ett antal gånger, kissade i bilen, kunde inte slappna av och skrek och ylade hela första timmen. Puh, där kände man sig ganska otillräcklig kan jag säga. Men, han har blivit bra trots en skakig start. Han och Gibson kommer jättebra överens nu, i början tyckte väl inte Gibson om Elvis så mycket utan tyckte mest att han var liten och besvärlig. Men skam den som ger sig, Elvis älskade Gibson från första stund och nu är de underbara ihop!

Skriver mer om Elvis i nästa inlägg, detta var mer ett tillägg till förra inlägget... om än ett långt sådant. ;)