Funderar på hur mycket man egentligen kan irritera sig på småsaker… känns ju helt onödigt, men när man väl har börjat så kan man liksom inte sluta – hur mycket man än vill… Och det där har ju en tendens att bygga på och växa sig större och större…

Helgen som gått har vart bra. Har fått klippt bägge hundarna, så nu är de vårklippta och fina! Bara badet kvar…  så blev vi bjudna på middag hos min farmor och farfar – kalops! Hur gott som helst! Mmmm…

Sedan har Alicias kusiner hälsat på, vi har lekt på lekplatsen och fikat, och familjen Biörsson åt middag med oss igår. En skön och avslappnad helg m a o.

Alicia hade en jobbig natt mellan lördag-söndag, hon hostade så mycket att hon knappt kunde sova. Stackars liten, vi var uppe en hel del och kissade och drack vatten och drack vatten och kissade… Blev inte mycket sömn den natten, men på söndagen var hon mycket bättre och hostade nästan ingenting i jämförelse. Natten mellan söndag-måndag sov hon hela natten utan ett enda avbrott. Skönt! Får se hur hon verkar idag när jag hämtar från dagis…

Nu ska R vara borta i jobbet i Stockholm hela veckan också. Kommer hem på fredag kväll. KUL! (NOT!)

En stor brist hos mig själv, som jag är fullt medveten om, är att jag är kass på att ge och ta emot feedback. Jag är så fruktansvärt "svensk" av mig att det finns för många spärrar i vägen för att jag ska kunna sakligt och ärligt ge och ta emot feedback. Jag blir nervös, tystlåten, flinar dumt, pratar bort det eller eventuellt mumlar fram ett "tack" på sin höjd.

Läste detta häromdagen och det slog mig hur jag kände igen mig, och hur enkelt det borde vara. Det är ju här man har alla chanser att bli bättre, fortsätta göra det man gör bra och stärka sitt självförtroende! Och inte minst komma ihåg att ge andra i ens närhet feedback, så att de vet om hur bra de är på det som de gör bra. Det där är vi nog allihopa ganska dåliga på att säga till varandra.

Så läs och begrunda!:

ATT TA EMOT FEEDBACK

Att ta emot feedback kan vara lika svårt som att ge. Du kan förkasta (äsch, det var ingenting), försvara (nej, så här var det inte), förklara (jo, men...) eller förstå (lyssna och bear­beta). Det är först när man förstår som en förändring och en förbättring sker.

Feedback är inte sanningar utan egna iakttagelser!

Hemma igen efter en vecka i soliga Egypten! Underbart varmt och skönt och avslappnande – har inte gjort ett skvatt på åtta dagar!

Semesterns tre största plus:

1. Solen! Underbart med värme! Härliga sommar och härliga bränna!
2. Badet! Riktigt avslappnande, svalkande och roligt, framförallt för Alicias skull!
3. Mobilfritt! Hade min iPhone avstängd då jag inte vågade ha den på för det skulle kosta skjortan om den hämtade något från nätet och jag hade inte kollat upp så noga hur man skulle göra, samt att jag inte hittade någon info att det skulle finnas någon wifi på hotellet. Det var faktiskt väldigt skönt, att inte behöva bry sig om den och att inte ha en aning om vad klockan är på en hel vecka.

Semesterns tre största minus:

1. Maten! Den var smaklös, kändes inte alltid jättefräsch, brödet var som skal utan innehåll och kaffet ska vi inte tala om…
2. Shopping/stadskärna. Det fanns ingenting förutom sand runt hotellet. En stor gata ledde från flygplatsen till hotellet, den slutade strax bortanför hotellet. På några ställen längs vägen fanns lite affärer och turistgrejer men det kändes absolut inte lockande att gå där. Det var helt öde med folk. Hade man stannat längre än en vecka så hade man gått och dött av tristess…
3. Solbrännan! Jag har en schysst bränna, men man börjar ju flå redan efter en vecka! Oh no! Hold on! Duschar i duschcreme med olja och smörjer in mig varje kväll – men det hjälps inte. Har man börjat flå så har man. Satan! Får fixa detta på något vis. Känns underbart att slippa vara likblek längre!

Summering:

Det var skönt och avkopplande med semester, och underbart med sol och värme. Dock skulle jag aldrig välja att åka tillbaka till Sharm-El-Sheikh igen – det var inget där som skulle kunna locka mig tillbaka. Möjligtvis snorklingen – som de gjorde en hel del reklam för och som jag hört och läst ska vara väldigt bra. Men det får bli när man reser med fler i så fall, så att man har möjlighet att åka utan barn. 

De två bästa kvällarna var utan tvekan när vi åt ute på T.G.I Fridays ena kvällen och avslutade på Starbucks (en FRÖJD vill jag lova!) och andra kvällen åt vi på Hard Rock Café. Båda kvällarna åt vi kött – gud i himmelen så gott det är! På Hard Rock åt vi så mycket mat att vi fick bokstavligt talat rulla hem igen.

Alicia blev även hon uppvaktad som en prinsessa på båda ställena, där servitören på T.G.I Fridays ville att vi skulle ta en bild på dem båda och så frågade han om han fick lägga ut den på FB.. ;) Han var den ende som fick henne att äta och skratta under middagen.

På Hard Rock fick hon ballonger och servitören lekte och dansade med henne och hämtade jordgubbar och ananas åt henne flera gånger. Hon fick även mangojuice och han kändes uppriktigt barnkär, i motsats till övriga på hotellet som kändes lite skumma ibland.

Flygplansmaten på hemresan toppade nog allt; kryddiga pannbiffar med potatismos och lingonsylt och en supergod sallad med kalamataoliver och fetaost! Mmm mums!!

Flygresorna gick faktiskt väldigt bra, trots att planet var pyttelitet och sätena relativt hårda så gick både dit- och hemresan väldigt bra för oss alla!

Hur som helst, här kommer lite bilder från resan:

Ciao!

Kontroll hos BM idag; allt ser bra ut!

Behöver fortfarande inte äta järntabletter, hade tydligen ett välfyllt lager vilket är rätt ovanligt. Hade även bra blodtryck och bra blodvärde - Känns bra!! Dock kändes det mindre bra när vi konstaterade att jag är snäppet större denna gången (2 cm större på magmåttet) och att jag nu ligger över kurvan!!! Senast låg jag under medel hela graviditeten, men nu startar vi över kurvan!!! Kan bara be och hoppas att jag inte går över tiden…!!!

Vi vägde mig också... men har ingen lust att delge er det resultatet - jag grämer mig tillräckligt själv!

Vi lyssnade även på bebisens hjärtljud och allt lät bara fint. Känns skönt att höra.

(skrutt kände nog att den piggnade till av undersökningen – den sprattlade ordentligt hela vägen till jobbet efteråt!)

Nu har vi även bokat in samtliga kommande tider - nästa är i slutet av mars. Spännande!! Ser alltid fram emot de här besöken.

Nu är man bra tjock. Eller känslan finns där iaf. Magen känns stor och i vägen, och imorgon får jag veta hur mycket jag gått upp – ska till BM för första gången sedan inskrivningen! Ska bli så spännande!

Måste nog även börja inse att stl 36 börjar bli lite för litet – även i mammakläder!

Har inte blivit så mycket promenader som jag hade önskat – har vart fullt upp i helgen med barnkalas på Orust och fikamys hos Jannike & Tobias med nya tillskottet (såååå himla liten och söt!).

Man vill få så mycket gjort på en helg och samtidigt känna friheten av att inte behöva göra ett skit. Jobbig kombination där.

Kändes som att denna helgen gick alldeles för fort, men nu är det bara denna veckan kvar! Sedan blir det SEMESTER!!!! Ska bli så himla underbart! Har bara inte riktigt hunnit fatta det själv än.   

Jag är nog inte helt frisk – jag har kommit på att jag inte klarar av att ha ojämna nummer på volymen hemma på tv:n, i bilen eller på datorn på jobbet! Det MÅSTE vara jämnt! I bilen går det däremot bra att ha 15, men det är nog enda undantaget. Skumt! Man är ju helt störd! Vad spelar det för roll? Eller att jag måste hålla mascaran ”rättvänd” så att jag ser framsidan på (den ofta runda) behållaren när jag sminkar mig…   

Känner mig heeeelt överkörd! Vet inte vad som hänt, men hela kroppen bara är som en stor degklump (inte bara graviditetskilon!) och huvudet känns helt mosigt – som om jag inte kan tänka alls. Känner mig nästan lite yr och sådär ”borta” som man kan känna sig när man är riktigt trött. Förstår inte vad det är med mig? Får känslan av att jag är varm också men det är jag inte?

Usch, vill bara hem och lägga mig i min säng och sova i ett par timmar! Känns som om jag hade behövt det…

Första promenaden inbokad OCH avklarad! Jag gick igår en tur på en timme med Veronica och Selma. Riktigt skönt att faktiskt få tummen ur och göra det, men fick inte den där supersköna känslan jag annars kan få av promenaderna, utan det var mer lite ryggont och småkämpigt. Men hundarna tyckte det var superkul och det är det som räknas! Plus att jag ändå kom ut och fick röra lite på mig! Måste ju vara bra.   

Nästa promenix är inbokad imorgon igen. Då ska jag även se till att sätta igång runkeepern så jag kan hålla koll på sträcka och tid.   

Idag är det styrelsemöte på schemat, och det är hemma hos oss denna gången. Funderar på att göra äpplepaj, men får se hur seriös jag orkar (och hinner!) vara. Måste även gå igenom tidigare protokoll…

I morse pratade Alicia i nattmössan! Hörde henne säga, lite yrvaket med harklig röst ”nej, inte så”. Sedan var det lite små rörelseljud och så kom det igen, denna gången glasklart: ”nej, inte så!”. Gick ut från badrummet och in till henne för att kolla vad hon menade, men hon sov som en stock! Småsnarkade till och med! Läskigt! Har hört henne prata i sömnen någon enstaka gång tidigare, men då mer som en viskning. Nu var rösten stadig och klar som om det vore mitt på dagen! Creepy…   

Alicia har börjat härmas ganska rejält, och på ett inte så bra sätt alla gånger. Häromdagen hade Gibson tagit en av hennes nallar och låg och tuggade på den. När hon såg det sa hon ”neeeeejeee!!!”, drog nallen från honom och sa: ”jävaj” (!). Gulp! Jag skyndade mig att säga ”nej Alicia så får man inte säga”, men kände ångesten komma över mig. Ujujuj, inte bra att hon ska börja ta åt sig och härma sådana saker! Nu måste jag verkligen tänka på att bita mig i tungan nästa gång det händer något! Man är ju så snabb på att haspla ur sig det där ordet så man hinner inte ens tänka tanken att hålla mun innan det är för sent.

Hittade förresten en gammal bild från tiden då jag jobbade ute, det var tider det! Håll till godo:

Ny vecka – nya tidiga helvetesmornar! Urk! Jag är verkligen ingen morgonmänniska, och i natt efter att Alicia vandrat upp ett antal gånger fick man till slut svårt att somna om och det resulterade väl i att jag kände för att dö när klockan ringde i morse. Fy säger jag bara!

I helgen har vi gjort lite allt möjligt. I lördags jagade Robban, då passade Alicia och jag på att åka och bada. Blev Kärrabadet denna gången – jösses vad folk! Men har man bara öppet varmbassängen i 2 (!) ynka timmar så förstår jag varför! Dåligt!

Hur som helst var Alicia HELT galen! Hon hoppade från kanten och åkte rutschkana 18.000 gånger! En gång hade hon så bråttom upp för trappan till rutschkanan att hon halkade och ramlade bakåt nerför trappan och landade med huvudet före ner i kaklet! Riktigt hemskt! Hon blev jätteledsen men jag kunde inte upptäcka något hål eller någon bula. Efter några minuter var vi tillbaka i vattnet igen och en stund därpå skulle hon åka rutschkanan igen!

Skönt att hon inte är rädd en längre stund, tänkte jag! Lika vild och galen som innan!

Sedan efter ett tag fick hon för sig att hon skulle hoppa från rutschkanans topp ner i vattnet – men hon kom inte mer än ner till halva rutschkanan så hon halkade omkull och slog i huvudet i rutschkanans sista kant innan hon for i vattnet! Men – inte blev hon så värst rädd nu heller! Hon kom upp, jag kramade om henne och frågade hur det gick, då kom det lite tårar och snyftande. Men sedan var det inte mer med det! Upp och åka igen – med mig förmanandes ”ta det lugnt! Sätt dig ner!” Herre gud… man ska väl få hjärtattack ett antal gånger per barn antar jag…

Senare på eftermiddagen var vi bjudna till mamma o pappa på middag – fisksoppa! Det var supergott! Vi äter nästan aldrig fisk (lax någon gång då och då) så det var kul att äta det för en gångs skull. Riktigt smaskigt!

Sedan fick Alicia en riktig lördagskväll med godis och lek. Hon somnade kanske runt åtta-halv nio. Vi kollade på mellis och Sean Banan var ju lätt bäst!

Alicia fick sova över så hämtade vi henne vid halv elva på söndagen, för då skulle vi till Robbans brorsa som nyss flyttat till Orust och hälsa på.

Det var så trevligt, och huset var stort och fint! Alicia lekte med kusinerna och det vankades fika och hundarna var med. Riktig mys-söndag! Vi åkte inte därifrån förrän fram på kvällen och när vi kom hem och Alicia lagt sig så mös vi lite extra de sista timmarna med kvällsmat, godis och film.

Den här veckan bjuder än så länge på styrelsemöte för BRF samt två födelsedagar och ett kalas. Undra vad mer som dyker upp? Promenader skall läggas in också ja!