Nu åker C imorgon. Känns fruktansvärt hemskt att inte få träffa honom mer. Trodde inte det skulle kännas så hårt, men nu när han ska åka så känns det riktigt tungt.

Har kollat runt på hästnet efter andra tänkbara hästar, men inser nog att det är ett sätt att ersätta/dränka min sorg istället för att bryta ihop…

Har hur som haver blivit väldigt sugen på häst tillsammans med mamma o syster. Får se vad framtiden har att erbjuda oss. Nu blir det till att köpa enorma mängder godis och vräka i mig ikväll, eller kanske ta två extra glas vin och sova bort dagen då han verkligen kommer åka. L

Prinsen, den goaste häst jag mött, Chamiro. Du finns alltid i mitt hjärta.

Kärlek!

/M