Nu kommer ettt sånt där tjatigt inlägg när jag har tänkt lite för mycket, men måste bara skriva det.

Har funderat på om jag är konstig när det kommer till relationer. Jag vill inte ha delad ekonomi, jag skulle aldrig orka med en partner som ringer mig flera flera gånger om dagen bara för att säga något helt meningslöst som man lika gärna kunde pratat om över middagen när man kommer hem från jobbet, hur ska man annars ha något att prata om när man kommer hem om man redan har berättat allt på telefon??

Och jag skulle aldrig tolerera att han t.ex kollar i min telefon, i min väska eller plånbok. Det är MINA privata grejer, han har inte där att göra. Principsak! Samma sak med post/brev. ALDRIG att han skulle öppna något som är addresserat till mig. Så gör man bara inte.

Väldigt många lever just såhär som jag aldrig skulle vilja leva, och jag säger inte att det är rätt eller fel, jag bara förstår inte hur man kan ha det så? Jag är ju fortfarande jag, en person som har ett eget liv trots att man delar familj, barn, hus och annat. Man måste ju få lov att ha något för sig själv? Inte vara totalt utblottad? Så känner jag iaf, tror att man vinner på det i längden om man låter varandra få vara privata på vissa områden. Man behöver inte veta precis allt, och detta betyder inte att man ska ljuga eller hålla viktiga saker hemligt, utan det handlar om tillit till varandra och en frihet att känna att jag är fortfarande jag!

Vet inte om det här låter knäppt i era öron, men så tycker iaf jag och jag värderar detta väldigt högt.

Nog om detta, ha en supermysig helg och njut ordentligt!