Är inte dagen slut snart?

Jag sträcker på mig och tittar på klockan. Bara 20 minuter kvar. Min ork och jag blev ovänner och han pös iväg strax efter lunch. Skitjobbigt. Det blir inte bättre av att alla kunder ringer och tjatar och alla har hemskans bråttom! Konstigt det där, tycker jag. Hur bråttom kan man egentligen ha? När ska man säga stopp, och vem ska man prioritera?

En vän till mig har precis fått barn, och när vi diskuterade ämnet så nämndes att hon hade fått följande fråga på sjukhuset:

Hur ont på en skala från 1-10 har du?

Hur fan ska man veta det, när man aldrig har fött innan?

Det är lite samma sak när det gäller allting, anser jag. För att kunna ge ett korrekt svar på den frågan så måste jag ju veta hur ont jag kommer att ha när det är som värst? Annars kan jag ju tycka att jag har en sjua på skalan, men efter en timme så tycker jag att jag har en tia, och då kanske den där sjuan bara var en fyra i jämförelse.

Eller är det bara så, att man ska anta att det inte blir värre än vad det är just nu? Och göra en uppskattning utifrån det?

Hur som helst så blir det ju en tolkningsfråga också. En sjua för mig är kanske ganska rejält ont, medan en sjua för barnmorskan kanske inte är någonting alls.

Hmm… Pax för smärtlindring!

Lite samma sak med den där brådskan som finns överallt på jobbet. Hur bråttom kan man egentligen ha? Hur ska man kunna jämföra olika jobb och prioritera vem som har mest bråttom? Ska man utgå från vilka konsekvenser de får om jag inte gjort planerna i tid? Jag kanske tycker att ett jobb verkar viktigt, men det kanske är ett helt annat jobb som egentligen är mer akut? Allt beror ju på vems synvinkel man ser saken ifrån; min, arbetsledaren, beställaren, trafikingenjören eller de berörda på platsen.

Det absolut enklaste måste ju vara ”först till kvarn”. Då kan det inte bli fel.

Å andra sidan är det aldrig någonsin så enkelt…