Det är knappt så jag minns när Gibson var liten. Jag var så sugen på att skaffa hund och satt och surfade runt en kväll bland hundannonser. Vår fina schäfer Asco, som jag hade vuxit upp tillsammans med, hade gått bort för en tid sedan 12 år gammal, och nu var vi sugna på att skaffa hund igen. 

Fastnade på en annons där det var två valpar kvar till salu i en kull på 10 valpar, bägge två hundar. Fotona som låg upplagda var på två stycken svarta, valptjocka, rufsiga små valpar med vitt på bröstet och pliriga ögon. Den ena lite rufsigare än den andra, gissa vem det var? :)

Vi i familjen beslutade oss snabbt, det tog oss mindre än en timme att bestämma oss för att åka och titta (läs köpa). Valparna var redan 12 veckor och fanns i Kisa (mellan Vimmerby och Linköping). Kenneln verkade seriös, och när vi ringde och pratade med hon som ägde kennel Druvgården så kändes det helrätt. Hon berättade att samma kväll hade den ena utav valparna blivit såld så endast en utav dem fanns kvar, den rufsigaste av dem alla; Druvgårdens Wasabi (Japan-kullen). Vi tingade honom och kommande helg åkte vi för att hämta honom.

Dagarna innan hade vi funderat och funderat över namn till den nya familjemedlemmen. Det var svårt, för alla hade olika förslag och tycken. Två förslag var Isak och Goliat, men det slutade med ett utav mina senare förslag: Gibson! Tur att vi kom överrens för vi var så nära att ge upp och bli ovänner, så jobbigt var det att välja namn. :)

När helgen kom och mamma, pappa och jag satt i bilen på väg till Kisa var jag jättenervös och glad, det skulle bli så kul med en valp! Vi kom dit, hälsade på den rufsiga Wasabi med långa smala ben, spinkig kropp och fullt med bus i ögonen, föll pladask för hans charm och för hans underbara mamma Porto Lions Tequila. Hon var brun med vita tecken, stor för att vara tik och väldigt kelsjuk. Kennel-ägaren berättade att även pappan var stor, så troligtvis skulle det bli en storvuxen hund av trollet och hans syskon. Han var väldigt lockig i pälsen, och frågade (igen) om han inte var en lockig portis, eftersom vi visste efter påläsning om rasen att det finns två pälstyper; lockig och vågig. Vi ville definitivt ha en vågig, eftersom vi ansåg att den lockiga påminde för mycket om pudeln. Men hon svor dyrt och heligt att han minsann var vågig, och det stod också i hans papper. Nåväl.

Vi kontrollerade kontraktet noga, kollade att han var avmaskad och vaccinerad samma vecka, skrev på och betalade de 10.000 kronorna kontant efter kennelns önskan. Vi fick med oss ett startpaket med koppel och halsband, hundmat, leksak, hans valpfilt med doften av mamman mm.

Därefter åkte vi hem, med ett löfte om att hålla kontakten med kenneln...

Gibson var jätteduktig i bilen på väg hem till Göteborg. Han gnydde lite i början av resan, men tystnade snart och lade sig ner i baksätet. Vi stannade en gång på vägen för en kort rastning och han var så duktig. Höll sig annars hela vägen i bilen, ingen åksjuka och ingen olycka.

...Det har nu gått snart 6 år sedan vi hämtade den 12 veckor gamla Gibson. Han har varit min eviga följeslagare igenom åren. Han var med mig överallt i början, när jag läste på hundprogrammet i gymnasiet så var han med mig i skolan, jag övade massage, första hjälpen, bandageomläggningar, agility mm med honom, han åkte buss med mig var och varannan dag, han var alltid med mig hemma hos Jannike. Vi tränade våra hundar, hjälptes åt att klippa och bada dem, hade med dem till hundbutiken som Jannike och hennes syster hade ett tag. Gibson flyttade med mig till min första lägenhet, han åkte med mig i bilen på jobbet, han var med mig på kontoret på jobbet, han har flyttat igen när jag blev sambo, vi har gått valpkurser, lydnadskurser, rallylydnadskurser, dressyrkurser, vart på en utställning och på portisläger. Han har sprungit med mig när jag fått för mig att börja springa (förvisso väldigt korta perioder, men ändå!), han har helt enkelt varit underbar, och ÄR fortfarande helt underbar!

Han har aldrig skällt eller vaktat, men han pratar mycket och är en väldigt glad och positiv hund. Otrolig samarbetsvilja, men dock på hans egna villkor. Han är underbar på alla sätt och vis; snäll mot människor, inte överdrivet glad gentemot främlingar utan bara lätt nyfiken medan han fullkomligt öser kärlek över de han känner. Som en hund ska vara tycker jag! Han älskar att hitta på saker tillsammans och en stor kärlek i Gibsons liv är sand! Han fullkomligt ÄLSKAR sand! Springa i den, gräva i den, rulla sig i den... you name it! Bada har han aldrig riktigt gillat så mycket, han kan doppa tassarna om det är varmt, annars gillar han ibland att ligga och gotta sig i solen.

Han och jag har varit hos veterinären ett antal gånger för diverse saker, som sår i tassen, hotspots, ögonbesvär och en hel del annat småbesvär som jag inte lagt på minnet (alt. tryckt undan?). Vi borde fått mängdrabatt. :) Numera hatar han veterinären och blir väldigt ynklig och gömmer sig bakom mig på min besöksstol när vi är där. ^^

Kommer särskilt ihåg en gång när han hade varit hos veterinären och fått lugnande medel. Han piggnade inte riktigt till som han brukade efteråt och när vi kom hem och vi skulle upp till tredje våningen utan hiss så fick jag bära upp honom för han orkade inte ta ett enda trappsteg själv. Han sjönk bara ihop och orkade knappt hålla ögonen öppna. Kändes väldigt läskigt och när vi kom in i lägenheten så lade han sig på golvet och när jag kände på honom så slutade han att andas! Han andades inte in! Fick panik, tårarna började komma och jag pratade med honom och försökte ruska liv i honom. Detta var de längsta sekunderna i mitt liv, för längre än så var det nog inte, innan han andades in igen.

Ringde omedelbart till veterinären som trodde att han fått för stor dos lugnande, och att jag skulle avvakta lite för det skulle försvinna ur kroppen av sig självt, och att andningen kunde bli väldigt lugn men det skulle som sagt bli bättre.

Jag satt hos honom hela kvällen, kunde knappt slita blicken från hans mage för att se till att han andades hela tiden. Det blev mycket riktigt bättre och bättre och efter två timmar någonting så kunde jag locka upp honom med glass.

Och där satt vi, Gibson och jag, sent en kväll i soffan tillsammans och åt glass.

Det finns många fina stunder ihop med denna underbara hund, och jag skulle kunna skriva en hel bok om alla våra äventyr, hur jag fick hämta dig hos Polisen när du rymt, eller hur du han är helt enkelt personlig, påhittig, smart och helt fantastisk!

Och egentligen väldigt lydig, men på hans egna villkor förstås! ^^

All min kärlek till dig Gibson   

/M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur länge är man egentligen nyinflyttad? Funderade på det idag på hundpromenaden. På vårt förra ställe bodde vi i nästan 3 år, och där var vi nyinflyttade i ca 2 år. Tills det kom så många nyare folk än oss till gatan att vi flyttades upp på listan o...

Efter en liten skön (?!?!!) bloggpaus med flyttkaos, nytt dagis å massa pussel så tänkte jag göra ett försök att återuppta bloggen å uppdatera med lite jämnare intervall. Återstår att se hur det går... Vi har bott i vårt nya hus i snart tre vecko...

Nu är vi förlovade! Efter 6 år, två barn och gårdsköp så har vi äntligen förlovat oss! Jag gjorde slag i saken och frågade R på hans födelsedag. Han blev jätteglad, och tur var väl det. Man kan ju inte tacka nej till en present liksom. ;) Så nu går j...

Idag har vi vart på bvc för Cornelia. Nu väger hon 4260 gram och är 54 cm lång. Gud alltså, en månad gammal och växer jättemycket och ska träna på mage - redan!! Tiden rusar verkligen iväg med andra barnet. Ska försöka komma ihåg att skriva om hennes...

Nu har vi vart på bvc-kontroll med Cornelia. På söndag är hon tre veckor och nu vägde hon 3780 gram och var 53 lång! Stora tjejen! ? ...