It sucks. Punkt.

Känslan av att aldrig någonsin räcka till hänger över mig som en äcklig spyfärdig-känsla som vägrar försvinna. Jag är inte tillräckligt duktig på jobbet, inte tillräckligt snuskig i sängen, inte tillräckligt egagerad i hundarna, inte tillräckligt ärlig i mitt förållande, inte tillräckligt pålitlig mot mina vänner, inte tillräckligt smart för... mig själv.

Hade jag kunnat kräkas så hade jag gjort det.

Hade jag kunnat knäppa med fingrarna så att allt skulle ordna upp sig så hade jag gjort det.

Hur ska denna förbannade tid vi fått på jorden någonsin räcka till? Vad ska man prioritera och vems önskemål/krav ska gå först? Hundarna borde naturligtvis hamna högst upp på listan, men om inte jag mår bra så mår inte heller de bra.

Vill bara ha någon att klättra med. Bara åka och klättra ett par timmar, så man tillåter sig själv att glömma allt detta helvete man lever i.

Ibland har jag svårt att se om glaset är halvfullt eller halvtomt...

 

Linda

12 oktober 2009 18:19

Tro mig, jag förstår precis hur du känner. Sänk vissa krav på dig själv, och försök att välja bort något som stressar dig. Jag valde nyss bort stressen över att se bra ut, och rakade av mig mitt hår, igen. (Inte lösningen för alla... ;) men alla måste hitta sin egna lösning.) Nu kan jag inte vara snygg, vilket varit ett stort stressmoment för mig det senaste, och att jag nu inte kan vara det gör att jag inte tänker på det ens en bråkdel så mycket! Så nu kan jag koncentrera mig mer på det som är viktigt på riktigt. Kram

 

Men du...

13 oktober 2009 00:36

men malin.. inte ska väll du må så dåligt?! du är visst snuskig i sängen det är bara det att han vill ha mer..och ja kan inte tänka mig annat att du är bra på bobbet med, du har alltid haft en förmåga till att få allt att fungera. Humdarna älskar du av hela ditt hjärta dom kommer aldrig sluta älska dig, och det är ingen som klagar på dig för att du någon dag inte skulle orka gå ut o leka med dom i 4 timmar.. så det så.. ärlig i ditt förhållande är du säkerligen med..du vet man är så nyttygt ärlig som det är för båda parterna (ler).. dina vänner.. dom kommer alltid ställa upp för dig.. du behöver bara säga *pip* så är dom hos dig.. det vet du hjärtat. det där med smart mot dig själv.. det kan du glömma.. vi kommer alltid vara självkritiska vi tjejer.. men det är något vi får leva med.. man får se till att slicka i sig komplimangerna som de runt omkring oss, ger oss.
du är toppen det kommer du alltid vara.. har aldrig glömt dig och kommer aldrig göra det heller.. ryck upp dig nu stumpan.. vi finns här för dig även om du kanske inte alltid ser oss..
massa kramar din gammla Lena

http://lenafena.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur länge är man egentligen nyinflyttad? Funderade på det idag på hundpromenaden. På vårt förra ställe bodde vi i nästan 3 år, och där var vi nyinflyttade i ca 2 år. Tills det kom så många nyare folk än oss till gatan att vi flyttades upp på listan o...

Efter en liten skön (?!?!!) bloggpaus med flyttkaos, nytt dagis å massa pussel så tänkte jag göra ett försök att återuppta bloggen å uppdatera med lite jämnare intervall. Återstår att se hur det går... Vi har bott i vårt nya hus i snart tre vecko...

Nu är vi förlovade! Efter 6 år, två barn och gårdsköp så har vi äntligen förlovat oss! Jag gjorde slag i saken och frågade R på hans födelsedag. Han blev jätteglad, och tur var väl det. Man kan ju inte tacka nej till en present liksom. ;) Så nu går j...

Idag har vi vart på bvc för Cornelia. Nu väger hon 4260 gram och är 54 cm lång. Gud alltså, en månad gammal och växer jättemycket och ska träna på mage - redan!! Tiden rusar verkligen iväg med andra barnet. Ska försöka komma ihåg att skriva om hennes...

Nu har vi vart på bvc-kontroll med Cornelia. På söndag är hon tre veckor och nu vägde hon 3780 gram och var 53 lång! Stora tjejen! ? ...