Familjen dårhus – that´s us!

Jag har under de senaste dygnen fått se en helt ny sida av vår minst sagt djävliga familj.

Här kommer en del av mina iakttagelser:

Alicia har sedan Robban åkte förvandlats till en minidjävul utan dess like! Hon har helt och fullt gått in i rollen som ”trotsig tre-åring” och hennes största mål är att göra precis tvärtemot det mamma säger, no matter what! Om jag skulle ändra mig, välja att inte ta fighten om låt oss säga strumpornas färg, då ändrar hon taktik blixtsnabbt och ångrar sig! Det handlar inte om att hon så himla gärna ville ha rosa strumpor istället för de randiga, utan det handlar helt enkelt om att hon vill vara motvals mot mig! HELA TIDEN! Varenda liten grej ska det bråkas om, och det håller på att driva mig till vansinne!

Hon vill inte byta om från pyjamas till riktiga kläder på morgnarna, vill inte ha de DÄR byxorna, skorna gör ont, vill inte ha den bruna jackan – hon vill ha den rosa! (till detta hör att hon inte har någon rosa jacka!), vill inte ha välling, vill ha macka, ångrar sig och vill ha välling, kastar iväg nappen när hon blir arg för att sedan gråta efter den inom en minut… I can go on forever! ALLT ska bråkas om! Hon vill inte gå till dagis, hon vill inte bli hämtad från dagis… jag har hela veckan hämtat henne med alla hennes ytterkläder under ena armen och hon under andra armen, gråtandes och skrikandes. Kul. Verkligen. Och så har hon börjat slåss också.

*SUCK!*

Sedan har vi våra andra älskade medlemmar i familjen; hundarna! Elvis är väl helt okej, förutom att han fått för sig att han bor på Antarktis och är född till slädhund, för han drar nått så in i -------! Säger åt honom på skarpen varenda promenad. Eller så juckar han på Gibson…

Gibson är värre, han har fått för sig att han är en get och prompt ska äta ALLT som kommer i hans väg, helt maniskt! Och det är ganska mycket skräp som flyger omkring när det är såna blåsiga dagar vill jag lova! Papper, kartongbitar, cigarettfimpar, mossa, pinnar, bajs, gräs, löv… you name it! Det enda som undkommit att hamna på menyn än så länge är kottar och stenar, men det är väl bara en tidsfråga antar jag…  

Denna tveksamma kost har hittills endast kostat mer bajspåsar än vanligt, och även en vända med kräk. Tack så mycket.

Sedan kommer vi till den fjärde familjemedlemmen; nämligen jag med bebis nr 2. Som tur är så är våran våg trasig, så jag vet inte hur mycket jag gått upp hittills men det är mycket mer än hela förra graviditeten vill jag lova! Jag känner mig stor och klumpig, magen är ofta hård och spänd och byxorna sitter illa. Den lille terroristen nr 2 har haft perioder av slagsmål där inne med insidan av min mage som motståndare, och nu börjar den djä*eln bli riktigt stark! Sparkar och slår hårda slag mot kissblåsan och andra stackars organ där inne. Puh, hoppas att den är lugnare när den kommer ut säger jag bara! Annars får jag förhandsboka en plats på Rågården…

Då kan vi bara avrunda detta kaos och omänskliga levnadsstandard med att gratulera den femte medlemmen i familjen, nämligen Robban! Han befinner sig just nu på ett betryggande avstånd (Stockholm), bor på hotell, lyssnar på ljudböcker och lever allmänt lyxliv. Även om han jobbar till sent på kvällarna och det är ett nytt jobb med nya utmaningar så kan det inte ens vara i närheten av lika slitsamt och nervtärande som jag har det hemma.

Så grattis älskling!

Det ska bli så skönt när du kommer hem på fredag så du anar inte!!