Nu är det kaos i mitt huvud. PEAB har gått ut med konvertibler, och jag tror att jag ska köpa ett antal. Jag kan tjäna ganska bra på det om jag har tur. Sedan har pappa bett mig fundera på min framtid, framförallt i PEAB. Om jag ska fortsätta, så har jag möjlighet att bli tjänsteman under pappa (han är min chef, och som det är nu har han ingen tjänsteman under sig vilket han behöver) och jag känner spontant att det skulle vara skitkul, men samtidigt är jag så mesig och grubblar på om jag verkligen skulle bli duktig på det? Om jag skulle tro på mig själv?

Efter jul kommer den nya bilen som vi har köpt på jobbet, och den ska jag ha hand om. Allt som gäller den bilen har jag ansvar för. Jag har fått många lovord ifrån de jag arbetar tillsammans med och det har jag hört genom pappa. Känns jätteroligt att andra tror på mig, speciellt som jag själv är lite tillbaka i det läget. Får ta mig en rejäl funderare över detta...

Nepp, nog om mig. =) Igår gick jag ut med Gibson på kvällspromenad, och vi övade jättemycket kontakt, och han var över förväntan bra. Vi körde lite inkallning, lite leta godis, lite sitt kvar, stanna, fot osv. Nyttigt för honom och för mig, vi behövde lite repetition båda två. =) Kändes kul att han sökte mer kontakt själv, och inte gick med nosen i backen hela tiden. Sen att vi var milslångt ifrån perfekt, men fortfarande framsteg! =)

Tänkte ta Elvis lite avsides imorgon och öva kontakt på lättast möjliga nivå. Lite namn-träning och så. Har gjort det litegrann men när man har två till puckon som stör så är det inte lätt att behålla koncentrationen. Han lystrar inte helt till sitt namn ännu, men det är på god väg. Har bivit mycket annan träning nu på sistone, som bil-åkning t.ex Och imorgon är det dags igen. Mamma börjar jobba kl.14 så då blir det jobbdags för Elvis. =)

Herre jesus, man märker tydligt att Gibson och Elvis är portisar. Elvis fjäskar nått så otroligt med Gibson så det är inte sant! Han viftar med hela kroppen och ska pussa på honom och klättra på honom och klema honom i ansiktet. =) Vet inte hur uppskattat det är egentligen, men Gibson är en tålmodig kille. Tycker att de kommer bra överens ändå. Men de mobbar Charlie lite, kanske för att han är fel färg... =P (två svarta och en röd) Gibson är rätt stöddig mot honom ibland, och så stöddig är han aldrig mot Elvis. Hmm...

Ett litet problem har dykt upp. Gibson hatar numera att bli lämnad ensam. Går man ut med valparna så skäller han och rusar till fönstret för att spana efter oss och ylar och är helt galen. Lite tråkigt. Jag förstår ju att han inte vill bli lämnad ensam, alla andra får ju gå med. Varför ska han vara inne helt själv? Det kan jag ju förstå, men han lär Elvis och Charlie ett felaktigt beteende, och det känns trist. Hur ska man göra? Kommer det att gå över eller måste man träna bort det igen på något sätt? Får rådfråga någon om detta.

När jag var ute med Gibson på lunchen idag så träffade jag en kvinna som blev överförtjust i Gibson. Första hon sa var "är hon en kungspudel?" (!). "Nej, HAN är en Portugisisk Vattenhund" svarade jag. =) Snygg öppning på konversationen, men hon var supertrevlig faktiskt, trots väldig brist på raskunskap. =) Vi stod och pratade en stund. Hon blev helt kär i honom och tyckte att han var jättemysig. Naaw, han ÄR jättemysig med.

Usch, nej nu får jag gå och lägga mig. Känns som om någon hällt all ölands sand i mina ögon. Har iaf. varit duktig idag och dammsugit och skakat alla filtar, och dessutom lagat mat! Ujujuj, nått kan man ha mig till. =) Haha. Kan berätta om mitt regnkaos imorgon. =)

Godnatt!