Bild 1: olycksdagen. Bild 2: dagen efter olycksdagen. Bild 3: Hemresan, två dagar efter olyckan.

Hemkommen från Branäsresan med jobbet – blåslagen och troligtvis hjärnskakning. Ramlade på andra åket, fick framskär med brädan och föll handlöst framåt och slog i ansiktet, gjorde sedan en framåtvolt och landade på rygg – medvetslös. Jag själv kommer inte ihåg något av detta, har fått det berättat för mig.

Efter färd med skoter och pulka ner till sjukstugan, transport med ambulans till sjukhus och ett antal timmar med övervakning, blodtryckstestande var 15:e min och massa annat, så lyckades jag tjata mig till att få åka tillbaka till stugan. Så, ingen mer bräd- eller skidåkning. Hade börjat känna av lite smärta i ryggen när jag promenerade, så jag avstod vidare slalom. Har mängder med minnesluckor och kommer ihåg små, små delar av transporten till sjukhuset. Väl där börjar minnet fungera lite bättre.

De kontrollerade bebisen med ultraljud (utan bild) och allt lät helt normalt. Bebisens hjärtljud var jämna och fina, den rörde sig där inne och allt verkar fint. Tur att rutinultraljudet blev framskjutet till den 23:e januari, då kan vi få en lite bättre bild av läget där inne. Längtar!

Nu är jag på jobbet, men får se om jag orkar hela dagen. Har ont i huvudet och känner mig lite lätt yr och trött. Får se om det blir bättre nu efter frukosten.

---

Framöver i januari väntar som sagt det stora rutinultraljudet (yippie!), systers 18-årsdag, dagiskompisens 3-årskalas och min egen 25-årsdag. Detta blir ett spännande slut på januari!

Ciao!