Jag har gått och blivit barnsjuk! De är ju så fruktansvärt söta och goa, jag vill också ha en!

Var ju och promenerade igår med Jannike i Bohus. Riktigt mysigt. Lilla Amanda sov så gott i sin vagn, och jag har kommit fram till att jag också ska ha en vagn med stötdämpning och icke svängbara hjul! Jisses, annars hade vi aldrig kunnat gå den vägen. Tack Jannike för tipsen!

Vi mötte även en snubbe som var ute och sprang med sin hund lös. Taskig som han var så sprang han ifrån hunden när den inte vågade gå förbi alla våra fyra monster som glodde på honom. Husse sprang vidare och tittade inte ens bakåt. Tillslut så tog hunden en stor sväng ut i skogen, runt och förbi oss och sedan sprang han efter husse. Stackarn!

I måndags åkte R och jag ribbåt! Det var det häftigaste!! Det gick undan som bara den, och höll man inte i sig ordentligt så åkte man i!

Vi var ute i två timmar, åkte ut och fikade på Vinga med räkbaguetter och öl.  Sedan åkte vi en sväng till innan vi blev avsläppta vid Eriksberg igen. Det ska jag helt klart göra om! Rekommenderas varmt!

(ska se om jag kan gräva fram lite foton från detta)

Har även hittat mina vinterskor, på D.N.A Jag är helnöjd! Se för er själva.

Tala om för mig och jag glömmer

Visa mig och jag minns

Gör mig delaktig och jag förstår

Kinesiskt ordspråk

Som titeln på inlägget antyder så ska jag på promenad med Jannike & Amanda och alla hundarna efter jobbet.

Det ska bli så skönt, så underbart vackert väder idag.

Tråkigt att man sitter inne hela dagen.

Man kan ju inte direkt skryta om någon vidare utsikt heller...

Tack

V & I för en trevlig och rolig biokväll i söndags. Det var verkligen kul, och om någon av er ser kissmannen igen så påminn honom om att det finns hjälp att få. :)

Tack

kompisar för era snälla kommentarer. Det var ett bra tips L, men mitt hår måste finnas kvar, annars har jag ingen sambo kvar. ;) Men jag förstår tanken, jag brottas bara med hur jag ska kunna välja? Så himla svårt!!

Tack

alla ni som finns där ute, ännu oupptäckta av många men den dagen ni träffar rätt person, då blir solen till guld. Detta tack riktar sig till dig J med S, som bjöd så mycket på dig själv och att vi ska ta en promenad någon gång med hundarna känns jätteroligt! Kanske en start på en lång vänskap...

It sucks. Punkt.

Känslan av att aldrig någonsin räcka till hänger över mig som en äcklig spyfärdig-känsla som vägrar försvinna. Jag är inte tillräckligt duktig på jobbet, inte tillräckligt snuskig i sängen, inte tillräckligt egagerad i hundarna, inte tillräckligt ärlig i mitt förållande, inte tillräckligt pålitlig mot mina vänner, inte tillräckligt smart för... mig själv.

Hade jag kunnat kräkas så hade jag gjort det.

Hade jag kunnat knäppa med fingrarna så att allt skulle ordna upp sig så hade jag gjort det.

Hur ska denna förbannade tid vi fått på jorden någonsin räcka till? Vad ska man prioritera och vems önskemål/krav ska gå först? Hundarna borde naturligtvis hamna högst upp på listan, men om inte jag mår bra så mår inte heller de bra.

Vill bara ha någon att klättra med. Bara åka och klättra ett par timmar, så man tillåter sig själv att glömma allt detta helvete man lever i.

Ibland har jag svårt att se om glaset är halvfullt eller halvtomt...

Är inte dagen slut snart?

Jag sträcker på mig och tittar på klockan. Bara 20 minuter kvar. Min ork och jag blev ovänner och han pös iväg strax efter lunch. Skitjobbigt. Det blir inte bättre av att alla kunder ringer och tjatar och alla har hemskans bråttom! Konstigt det där, tycker jag. Hur bråttom kan man egentligen ha? När ska man säga stopp, och vem ska man prioritera?

En vän till mig har precis fått barn, och när vi diskuterade ämnet så nämndes att hon hade fått följande fråga på sjukhuset:

Hur ont på en skala från 1-10 har du?

Hur fan ska man veta det, när man aldrig har fött innan?

Det är lite samma sak när det gäller allting, anser jag. För att kunna ge ett korrekt svar på den frågan så måste jag ju veta hur ont jag kommer att ha när det är som värst? Annars kan jag ju tycka att jag har en sjua på skalan, men efter en timme så tycker jag att jag har en tia, och då kanske den där sjuan bara var en fyra i jämförelse.

Eller är det bara så, att man ska anta att det inte blir värre än vad det är just nu? Och göra en uppskattning utifrån det?

Hur som helst så blir det ju en tolkningsfråga också. En sjua för mig är kanske ganska rejält ont, medan en sjua för barnmorskan kanske inte är någonting alls.

Hmm… Pax för smärtlindring!

Lite samma sak med den där brådskan som finns överallt på jobbet. Hur bråttom kan man egentligen ha? Hur ska man kunna jämföra olika jobb och prioritera vem som har mest bråttom? Ska man utgå från vilka konsekvenser de får om jag inte gjort planerna i tid? Jag kanske tycker att ett jobb verkar viktigt, men det kanske är ett helt annat jobb som egentligen är mer akut? Allt beror ju på vems synvinkel man ser saken ifrån; min, arbetsledaren, beställaren, trafikingenjören eller de berörda på platsen.

Det absolut enklaste måste ju vara ”först till kvarn”. Då kan det inte bli fel.

Å andra sidan är det aldrig någonsin så enkelt…

... ett par dagar i veckan. Ska sitta uppe i Alingsås och jobba lite då och då, och Elvis trivdes redan första dagen!   

Härligt! ;)

Lite twilight-varning där med... hihi... :P

Imorse gick vi upp redan halv åtta, för att tvätta! :P Gött att ha det gjort, nu är det underbart väder ute och vi ska snart åka och gå en promenad med Jannike och lilla Amanda i Surte.

Idag har vi redan tvättat och plockat undan och diskat. Herre gud vad effektiv dagen blir när man går upp i tid. Var till och med pigg imorse! :D Det kan man knappast säga om hundarna, det tog lite tid, men sedan var de på G som vanligt! :)

Nu ska jag äta lunch och sedan åka till Jannike. :)

Njut av lite skogsbilder sålänge, och glöm inte att skriva något i min nya gästbok!! *längtar*

Puss!

OCH STÖD ROSA BANDET!