Kolla in dessa söta bebisskor, jag fick hem dem igår och de är vansinnigt söta! ^^ *älska*

Snart är det valborg med.. ska nog ut och lägga lite spår med hundarna i helgen tror jag. Har inhandlat blodmjöl nu med. :)

I tisdags åkte jag och hundarna till våra gamla hemtrakter (Gunnilse) för att träna lite spår. Mest av allt var jag nog ivrig att se hur Gibson skulle reagera. :)

Jennie och jag tog med oss en tinad rådjursklöv och lite klädnypor ut i skogen och jag lade två spår åt Elvis och tre åt Gibson. De fick bara ligga en liten kort stund, så det var väl inte helt rätt men jag var såå nyfiken på Gibsons reaktion!

Hundarna fick gå med Jennie en sväng medan jag lade spår, och Elvis skällde och gnydde hela tiden. Hmm, lite besvärande.. jag trodde faktiskt att han skulle vara lugn när hon var med. Så det kom sig så att han blev ganska stressad, och ihop med det så hade spåren legat alldeles för kort tid, PLUS att jag inte använde blodmjöl denna gången utan lade endast med klöven. Så Elvis hade lite problem. Första spåret gick okej, han tog det helt utan hjälp. Dock upplevde jag att han var duktigare på kursen i helgen. Men som sagt, efter alla faktorer jag räknat upp så var jag inte riktigt rättvis mot honom.

Spår nr 2 var värre, han nosade med huvudet väldigt högt och sprang omkring lite planlöst, kunde inte riktigt fokusera ner på själva spåret. Jag hjälpte honom så gott jag kunde, stoppade honom, pratade lugnande och klappade honom varsamt på ryggen. Sedan visade jag ner i marken där jag visste att spåret gick och kommenderade spår igen.

Efter en stunds velande hittade han dock klöven, men jag bestämde mig för att inte gå mer med honom denna kvällen.

Gibson däremot, ojojoj! Han blev introducerad i spår denna kväll, och jag tror det var kärlek vid första ögonkastet! :)

Han spårar ganska ivrigt och håller ganska hög fart, försökte bromsa honom lite så han skulle fokusera mer. Han stannade upp ett par gånger och tittade på mig som för att jag skulle peka åt vilket håll han skulle (mitt eget fel, har gjort så innan när vi har lekt lite sök på skoj). Men när jag avvaktade så tog han upp spåret på eget initiativ igen och han tog alla sina tre spår utan hjälp. Jag stoppade honom ett par gånger bara när han avvek från spåret för långt, men det berodde nog mycket på att spåret inte lagt sig ordentligt.

Han blev helt tokig i rådjursklöven när han hittade den!! Han skulle äta upp den och ögonen var superpigga och alerta. Det här tyckte han var spännande!! Så himla roligt att se. Ska bli riktigt spännande i helgen när jag tänkte lägga spår med blodmjöl och låta det ligga 3-6 timmar eller över natten, och se hur han tar det. :)

Ska se om jag kan få tag på en klöv till med, så kan jag lägga två spår samtidigt, ett till dem var.

Hur som helst så var de båda två ganska trötta när vi åkte hem igen. Då hade vi vart ute i ca 1,5 timme bara. Hihi, ska se om jag kan få in en bild från mobilen hit.. de ligger helt utslagna i baksätet båda två. ^^ Gullungar! <3

Hej!

Tänkte berätta lite om hur det gick i helgen när jag och Elvis var på viltspårkurs.

Vi åkte dit på lördagen, molnen hängde tunga över himlen och det blåste riktigt kallt. Men då och då sken solen igenom, och när vi väl hade kommit in i skogen där det inte blåste så mycket så var det helt okej.

Första spåret lade instruktören, och det skulle alla gå för att hon skulle få en uppfattning om varje hund. Spåret var kanske bara 30 meter långt.

Elvis hade suttit och gnällt under tiden instruktören presenterat sig och berättat lite om vad vi skulle gå igenom. Elvis tyckte vi var dö-trista och ville helst av allt springa och leka med de andra hundarna.

När vi väl skulle gå testspåret så var han ganska speedad, och var mer koncentrerad på de andra hundarna än på spåret. Jag visade på och han nosade runt utan att förstå vad jag ville att han skulle göra. Han tröttnade och började kissa och rulla sig i blåbärsriset istället, det var mycket roligare!

Jag visade på ett par gånger till och då började han ta upp spåret och lukta sig åt rätt håll, dock väldigt sicksackigt och med hög nos.

När han väl kom fram till klöven så nosade han lite försiktigt på den och sedan var den inte så rolig längre. Den såg nog mest lite läbbig ut, med päls kvar och allt. 

Andra spåret lade jag själv, ett rakt spår ca 50 meter långt med blodmjöl och en rådjursklöv på slutet.

Denna gång började han fundera lite när selen åkte på, jag lät honom vänta en meter bakom starten och gick själv fram och petade lite i starten. Elvis var väldigt nyfiken och när jag hämtade honom och sa ”spår” och pekade ner i starten så tog han direkt upp spåret, gick med någon utsvävning fram till klöven och denna gången var den lite roligare. Han tog den lite försiktigt i munnen och jag berömde mycket, tog av honom selen och skulle ta klöven som han hade släppt på marken. Då var den jätteintressant helt plötsligt! Han tog den i munnen, bar med sig den i två meter och sedan släppte han den för han skulle kissa...  Nåväl, bättre än första gången. Den var mycket mer intressant när jag bar den.

Nästa spår vi lade var med en 90-graders vinkel. Samma princip i starten igen; på med selen, fram och visa på starten, hämta hunden och ”spår!”. Elvis tog spåret och nu var han mer taggad på uppgiften! Han travade på och trots att det blåste en del så tog han spåret jättefint! Även vinkeln satte han klockrent och när han denna gång hittade klöven gömd i slutet mellan några stockar så tog han upp den och kastade runt den och lekte med den! Överlycklig!Svansen viftades ivrigt med och han såg väldigt glad och nöjd ut! Denna gång bar han med sig klöven stolt hela vägen tillbaka till de andra, UTAN att tugga på den på vägen, med svansen högt högt och han såg allmänt mallig ut.  Duktig vovve!

Nästa spår lade vi åt varandra, ca 100 meter långt med en 90-graders vinkel och 50 meter till innan klöven läggs i slutet. Detta för att se om hunden går på ägarens doftspår eller viltspåret.

Elvis klarade även detta, fast nu började han bli trött. Vi band hundarna i träden under tiden vi lade våra spår, och Elvis klarar inte av att jag lämnar honom ensam, så han satt och skällde/ylade varje gång jag lämnade honom. Och när jag kom tillbaka så var han ganska stressad och lite blockerad.    Det blir till att träna på det med!

Han hade alltså redan slösat mycket kraft på det, så i vinkeln stannade han upp, stirrade ut i tomma intet och flåsade i ett par sekunder innan han tog upp det igen och då klarade han ju det. Han blev glad även denna gången när klöven hittades, och bar den tillbaka själv.

Mycket vatten gick åt denna dag kan jag säga! Mellan spåren när vi fikade och spåren fick ”lägga sig” lite så försökte jag få honom att slappna av så mycket som möjligt och vila. Det gick ganska bra. Han la sig i mitt knä och myste en stund.  

Instruktören lade ett sista spår med en vinkel i, och sedan gick vi alla och ”rastade” hundarna i området för att försvåra det hela lite. Jag trodde att Elvis skulle vara för trött för att orka med ett spår till, men han blev taggad när han väl fick upp spåret och OJ vad det gick undan! Han travade på ordentligt och tog vinkeln jättefint och dök på klöven! Denna gången skulle den ätas upp!    Hihi, fick trä av honom selen och sedan fick han bära klöven tillbaka innan jag tog den ifrån honom igen.

Det var dag ett, och jag tycker Elvis skötte sig utmärkt! Han lärde sig mycket fortare än jag hade trott, och när vi kom hem så slängde han sig i matskålen, vräkte i sig sin kvällsmat, drack vatten och sedan slängde han sig på vardagsrumsmattan. Sedan gjorde han inte många mer knop den dagen kan jag lova! Hihi, gulletrollet, han var helt färdig!   

DAG 2:

Vädret såg mycket bättre ut i söndags. Solen sken och det blåste inte lika mycket.

Vi möttes och lade ett spår med en gång, denna gången ca 100 meter rakt med en 90-graders vinkel och 100 meter igen innan slut. Det blev lite svårare nu för Elvis del, då spåret gick över ett litet vattendrag, genom ganska snårig blötmark och över en stenmur. Men han fixade det galant, och blev överlycklig när han hittade klöven. Den flög han omkring och lekte med ett tag innan vi gick tillbaka.   

Vi lade ytterligare två spår, varav ett lades av en annan än ägaren. Elvis tyckte fortfarande att det var jobbigt att bli lämnad ensam, det är något vi får träna på i andra sammanhang. Egentligen skall hunden vara väldigt lugn och sansad när den ska gå ett spår.

Vi lade lite längre spår, och med fler vinklar. Det blev lite bergsbestigning och så men Elvis var duktig och klarade alla sina spår. Det hände en gång att han stannade upp och tittade på mig, som för att fråga om hjälp/stöd, men jag bara avvaktade och då tog han på eget initiativ upp spåret igen och klarade situationen utan hjälp.   

Summa summarum så var Elvis jätteduktig, och han lärde sig jättesnabbt rutinen med selen och att han får vänta tills jag kollat starten.

Tänkte jag skulle köpa blodmjöl och så har pappa rådjursklövar hemma som jag kan få så tänkte jag lägga spår till Gibson och Elvis imorgon så får de ligga ett dygn.

Undra om de klarar det då? Gibson har ju aldrig spårat, man kanske skall lägga ett spår på onsdag och låta det ligga ett par timmar bara innan man går det… Får fundera på det. Elvis borde vila ett par dagar innan man går med honom igen. Det var skönt att se att det tog på hans krafter på ett positivt sätt med!! Just med tanke på hans höfter…

(jag är ledsen över att det inte blev några bilder, men jag hann helt enkelt inte med.. dålig ursäkt, jag vet.. lovar att ta lite när vi tränar nästa gång!)

Vecka 28: 29 mar - 4 apr 2010

Vecka 27 (22-28:e mars)

Kroppen: Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu en bit ovanför naveln. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer.
Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen.
Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont.
Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

Förlossningsförberedelse:
För att ha gott om tid att mentalt och fysiskt förbereda sig inför förlossningen är det bra att boka en kurs nu. Det finns mycket att välja på, till exempel yoga, vattenträning eller profylax. Innan ni väljer kurs så prata med din partner om vad ni behöver och vill ha. Profylax fokuserar till exempel mycket på partnerns roll medan yoga kan vara bra fysisk träning.

Vår kära Thailandsresa startade med att en gubbe svimmade på planet i Sverige, innan planet ens hade hunnit starta! Jaha, tänkte jag. Detta började ju bra.

Efter två timmars förseningar totalt så lyfte vi från svensk mark och ca tre timmar senare landade vi i Istanbul. Där fick vi vänta i fyra timmar innan vi kunde flyga vidare till Bangkok. Just då var man ganska tacksam över förseningarna, eftersom vi hade räknat med en väntetid på sex timmar från början (!). Vi hade även tänkt kolla om vi fick lov att lämna flygplatsen och åka en rundtur i Istanbul, men när vi landade så var det sent på kvällen och det ösregnade ute, så vi stannade på flygplatsen iaf. :)

Vi flög med Turkish airlines, och det var faktiskt helt okej, dock var det lite jobbigt att behöva lyssna på all information på turkiska först, innan den kom på knagglig engelska. :)

Efter ytterligare nio timmar landade vi äntligen i Bangkok. Vilken gigantisk flygplats! Helt otroligt!

När vi väl hade kommit ut från passkontrollen (ja, det tog så lång tid) och fått våra väskor så hoppade vi in i första bästa taxi och frågade vart vi hamnade om vi åkte ca tre timmar söderut. Han svarade att då kommer vi till Hua Hin. Fint, då åker vi dit, sa vi!

Jag somnade som en stock i den svala taxin, värmeböljan utanför bilen kändes sanslös och mina sammanlagda sovtimmar på planen ner var lätträknade. Robban tog en väldigt charmig bild på mig då, när jag sitter halvlutad mot rutan i baksätet på taxibilen sovandes med munnen halvöppen och säkerligen dreglade jag en smula. Men den slipper ni ta del av... ;)

Taxichauffören var världens snällaste, han hjälpte oss hitta ett hotell ca 200 meter från havet, ringde och bokade ett rum, vi fick kolla på det innan vi bestämde oss och det var helt okej. Ett litet hotell som troligtvis ägdes av en thailändsk familj. Där bodde vi en natt, åt god mat ute på stan (ja, Hua Hin är väldigt stort!) och badade och solade på stranden hela dagen. Vi köpte även solbrillor, för det hade vi glömt hemma båda två. Men det kändes helt okej att köpa två fejk-brillor för ca 80 spänn.

Sedan bokade vi en nattbuss-resa till Phuket. Den skulle avgå klockan 20:00 på kvällen. Vi hade ju ingen aning om vi skulle bli lurade eller om det skulle dyka upp någon buss överhuvudtaget, men det får jag faktiskt säga, att hur skeptisk man än är så är thailändare överlag väldigt snälla och ärliga människor. Man behövde aldrig hålla hårt i bagaget (även om vi gjorde det med våra viktiga papper i) för de skulle aldrig få för sig att sno någonting från en.

Hur som helst så dök det upp en snubbe som tog våra biljetter, och en stund efter dök det upp en dubbeldäckare som vi hoppade in i. Där fick vi våra platser tillsammans med varsin flaska vatten och en filt.

Sedan åkte vi iväg. Resan skulle ta ca nio timmar, och jag hade räknat med att kunna sova mestadels av resan. Så blev inte fallet, hittade ingen skön position att sova i och ett tag så hade de på en thailändsk film som var RIKTIGT kass, alltså verkligen jättedålig, på jättehög volym och trots öronproppar så var ljudet för högt!

Efter ett tag stannade bussen på något busshak mitt ute i bushen. Det var flera resebussar där och det fanns toaletter och mathak under ett och samma tak.

Vi gick på toaletten, och jag kan lova att jag inte tyckte det var särskilt kul. Thailändska toaletter är en gåta som inte jag lyckats lösa än. Det är i princip ett hål i golvet med två fotplattor på varje sida om hålet, och det finns inget papper, utan bredvid hålet (som förvisso har vatten i sig) så finns det en vattenslang, en balja med vatten och ett ös-kar som du ska använda som spolfunktion efter du gjort dina behov.

Ska man "bara" kissa så går det ju okej, men om man måste göra nr 2?? Hur ska man torka sig? Jag är glad att vi hade lite papper med oss i ryggsäcken, för jag hade inte fixat deras toaletter annars. Det där lilla pappret vi hade med oss av en ren slump var det heligaste på hela resan just i dessa stunderna kan jag lova!!

Sedan rusade vi in och ställde oss i första bästa matkö, det fanns mat precis ÖVERALLT och vi visste varken ut eller in. Vi fick varsin buffétallrik fullproppad med mat för inga pengar alls, tror det kostade oss 30 baht per tallrik, alltså 60 baht och det är 15 svenska kronor! Sjukt! Det var riktigt pinsamt att betala med en 1000-baht-sedel, för det var det minsta vi hade. Hon fick gå och växla någonstans för hon försvann med den och kom tillbaka efter någon minut med växel. Usch, skämmigt!

Och maten sedan, Robban hann slänga i sig halva tallriken innan jag hade smakat på mitt och utbrast: "Det är ju för fan skitstarkt, det här kan jag inte äta!" Robban tittade upp och sedan rann det ur hans ögon, han sprang som en antilop och hämtade en kanna vatten som han svepte och sedan fick vi lämna resterna för det var fruktansvärt starkt. Jag grinade och han svettades och det hela var bara helt sjukt starkt. :P

Bussfärden fortsatte och efter ett par tre timmar till så var vi framme i Phuket. Vi blev avsläppta på en busstation någonstans i Phuket, klockan var halv fem på morgonen, allting var stängt och vi hade ingen aning om vart vi var, eller vart vi skulle. Men det löste sig genom att en gubbe kom fram och frågade om vi ville ha taxi. Vi förklarade att vi ville till något hotell vid någon strand, och han skuffade in oss i Thailands skruttigaste tuk-tuk, körde oss runt hörnet på huset och putte in oss på en resebyrå. Där fick vi hjälp med hotell och vi betalade honom och sedan bar det av i den rostiga, skrangliga tuk-tuken.

Vi åkte i en timma, thailändaren som körde var närmare 100 år gammal, hade colabottnar till glasögon och körde som en biltjuv! Upp för världens högsta berg och ner på andra sidan, vägen svängde farligt när den ringlade sig över berget och vägräcken var inte att prata om, och den stackars tuk-tuken fick nog köra på ettans växel i de brantaste partierna. Det var sanslöst brant, slingrigt och läskigt! Och fort som helvete gick det nerför sedan.

Vi kom till en lång, fin strand och en lång gata med hotell låg precis vid vattnet. Vi blev avsläppta vid ett mindre hotell och blev tillsagda att vi inte kunde checka in förrän vid 12:00. Då var klockan 05:30, så vi lämnade in packningen i receptionen (ja, den var faktiskt bemannad, sjukt nog) och traskade ner till stranden. Där höll några pojkar på med att ställa ut solstolar, så vi betalade för två stycken och lade oss där i gryningen för att sova en stund och invänta morgonsolen. :) Det var jättefint! Vi hade kommit till Phatong Beach.

Där var vi i två nätter tror jag (eller tre, kommer inte riktigt ihåg) och solade och badade, åkte på en dags-tur till Phi-Phi-öarna och snorklade, firade alla hjärtans dag samt kinesiska nyåret innan vi beställde bussresa till Krabi.

Den skulle ta ca 5 timmar, och vi sa specifikt att vi ville ha en stor buss med A/C och toalett. Jajamensan, sa de och pekade på en dubbeldäckare på bild. Jättebra sa vi, och betalade.

På morgonen tidigt kom en taxi och hämtade oss för att ta oss till busstationen i Phuket. Väl där står en minibuss och väntar. Jaha, tänkte vi. Ingen toalett, men det kanske är okej i alla fall.

Bussen blev knökfull, packningen spändes fast på taket, vi satt inknödda längst bak och jag hamnade på fönsterplats på solsidan såklart, och A/C:n fungerade sådär bra. Kan även nämna att bälten är något som thailändare plockar ur bilarna illa kvickt, de behövs ju inte! Så i 98% av fordonen som vi åkte i så fanns det inga bälten, och i vissa fanns bältena kvar men inte spännena i sätena... *skakar på huvudet* sådär kul när de kör som dårar och man är gravid och lite nervös. Usch...

Jag har aldrig tidigare kunnat läsa i bilen, då mår jag jätteilla. Men nu gick det fin-fint, och jag läste hur mycket som helst! Läste ut två böcker på hela thailandsresan, tack gode gud för böcker! De slår ihjäl tiden riktigt bra!

Hur som helst, efter en stund stannade bussen mitt ute i bushen, släppte av oss vid en marknad under tak och åkte iväg! Va fan, all vår packning?! Men han skulle bara tanka, så vi köpte varsin glass och svalkade oss med innan han kom tillbaka och vi körde vidare.

Väl framme släppte han av oss vid hotellet i Ao Nang som vi bokat, det enda hotellet som var förbokat innan eftersom det var här vi skulle möta upp Robbans familj och det var här bröllopet skulle äga rum!

Det var helt klart det finaste hotellet vi vart på, så vi tyckte det kändes riktigt lyxigt med pool och fina rum med ordentliga toaletter. :) Man blir inte så kräsen när man rest runt sådär på måfå. Dock hade vi klarat oss från hemskheter som kackerlackor och annat mysigt besök. De enda som besökte oss ibland var små, rosa ödlor som kröp längs väggarna ibland. Men det gjorde inget, de var så söta. ^^

Vi var i Ao Nang i en vecka. Riktigt skönt att få pusta ut så "länge" på samma ställe, samtidigt som man kände att det skulle bli skönt att få flytta på sig när veckan hade gått. Man ledsnade liksom litegrann. Nu ville man se något annat! :)

Vi umgicks med hans familj, åt god mat, åkte ut till Poda Island och badade (fantastiskt fint!), solade vid kända Riley Beach (som vi tyckte var överskattat), åkte på seightseeing i longtailbåt runt öarna utanför Ao Nang och såg kända Chicken Island och massa andra fräcka öar.

Vi var även iväg och red elefant en dag, och tittade på tempel samt såg massa apor som bodde där.

Den där vattenkällan var visst 280 meter djup på det djupaste stället (!). Helt sjukt! Man såg allting, och det sam små stim med fiskar runt snabeln på elefanten när den drack. Vår elefant var den äldsta av de tre som var med, hon var 30 år gammal, eller ung. Elefanterna blir tydligen ca 100 år gamla!!

Sedan blev det en del shopping med, riktigt trevligt! Köpte bl.a en del sommarklänningar, klänning till bröllopet, skor, väskor, en lampa av trä som föreställde en giraff och så lyser magen på den till bebisen ^^, plånböcker och lite småplock.

I slutet på veckan var det dags för Robbans bror Rickard och Jenny att gifta sig. Vi åkte speedboat ut till en av de mindre öarna på eftermiddagen och där vigdes de jättevackert i solnedgången. Sedan åkte vi tillbaka till Ao Nang där de hade sin bröllopsmiddag på deras favoritrestaurang "The last fisherman" vid stranden. Jättefint bröllop verkligen! Grattis till er båda! (eller egentligen till alla tre om man räknar med Liam) :)

Sedan tog vi alla vårt pick och pack och åkte vidare till Koh Mook, en väldigt lugn ö med endast fem resorter på hela ön och jag tror ön var 5 km stor. :)

Riktigt lugnt och skönt, vi bodde i bungalows allihop och bara mös på dagarna. Robban och jag hade inte tänkt åka med så vi hade inte bokat, men det löste vi dagen innan vi lämnade Ao Nang så vi hamnade på samma resort som de andra. Väldigt smidigt. Det är superenkelt att backpacka i Thailand, för precis allt löser sig! Väldigt kul tyckte vi!

Vi var på Koh Mook ca tre-fyra dagar, åkte ut på en dagstur till Koh Rook som är en nationalpark och känd för sin vetemjölsand och vackra snorkling. Det var helt underbart, och snorklingen där var fantastisk!! Vi köpte en vattentät kamerapåse och tog sjukt många undervattensbilder, men de flesta blev inte alls bra. Suddiga och färgerna blev inte alls samma som i verkligheten. Men ett par bra bilder blev det allt! :)

Robban och jag åkte sedan vidare tillbaka till Bangkok. Alla andra skulle flyga hem från Krabi, men inte vi. Så vi åkte lite tidigare för att hinna shoppa lite i Bangkok innan hemresan.

Det blev en båttur med longtailbåt tillbaka till fastlandet, en minibussresa till flygplatsen i Krabi och därifrån flög vi sedan till Bangkoks flygplats. Därifrån tog vi taxi till Kohsan Road och hotell D&D (som vi hade hört av Christian var bra och prisvärt). Där tog vi in och bodde två nätter. De hade pool på taket och god frukostbuffé. :) Vi åkte och shoppade två dagar på MBK som var ett stort shoppingcenter på sju våningar med bio, restauranger, butiker och marknadsdel. Där fanns allt! :)

Vi åkte även på en dagstur till en flytande marknad, kollade in ett gammalt krigsmuseum, såg en gammal järnvägsbro som sprängdes under kriget och besökte ett tigertempel utanför Bangkok. Tigertemplet var riktigt häftigt! Vi tog kort med tigrarna, och jag fick hålla en liten leopardunge på 6 veckor!! ^^ Den var pytteliten och dunig! Hihi.

Sista dagen innan flygresan hem så var vi lite uttråkade så vi gick på bio för att fördriva tiden. :P Flyget skulle inte gå förrän sent, och vi skulle inte behöva vara på flygplatsen förrän ca 21:00. Hehe, filmen var helt okej (nej, det var ingen thailändsk film, vi såg på "The book of Eli"), vi hade skojat om att kolla på bio i thailand, det kan man ju göra hemma! Men sen så satt vi där i alla fall. :P

När det sedan började bli dags så tog vi en taxi till hotellet, hämtade upp väskorna och åkte vidare till flygplatsen. Där så hade vårt plan blivit överbokat så de försökte få alla som kom att stanna gratis en natt till för att fixa det, samt att de erbjöd oss pengar för besväret. Men det var inte så mycket pengar och nu ville jag verkligen hem! Längtade efter hundarna så mycket så det gjorde ont i hjärtat! <3

Så stod vi hur länge som helst i kö till passkontrollen, men sedan flöt det på och hux flux var vi påväg hem. Eller ja, till Istanbul först. :) Denna gång landade vi i Istanbul på morgonen, och vi hade en väntetid på fyra timmar. Denna gång var det lite trevligare, det var ljust utanför fönstren och man var piggare. Vi åt god ceasarsallad och jag drack god cappuccino. Robban tog en öl, och insåg att i denna stund går alla våra kollegor till jobbet i Sverige. :) Hihi, knasigt!

Vi köpte lite whisky i taxfreen i Bangkok med, men man fick bara ta med sig en liter per person, det tyckte vi var snålt!

Det var riktigt skönt att gå av planet på Landvetter och känna den friska luften! Man kunde andas ordentligt och det kändes rent! Det var riktigt härligt! Snön låg kvar och man riktigt myste! Jag älskar snö och jag älskar Sverige! ^^

Så flygresorna gick bra. Det blev en del flygningar, men det var bara på sista planet från Istanbul och hem som jag svällde i benen och det var inte så skönt. Hade en fotlänk som jag fick krångla av eftersom den ströp tillförseln av blod till min fot! :P

Men det tog ett par dagar så hade det försvunnit. :) Skönt!

Hundarna blev så glada när vi hämtade dem hos farmor och farfar! De ylade och hoppade och var helt tokiga! De hade märkt att vi var borta ovanligt länge kan jag säga, för så himla glada som de blev brukar de inte bli annars. :D Vi var också glada såklart!

Summa summarum så var det en riktigt lyckad resa, fint väder hade vi hela resan och vi hann se väldigt mycket!

Jag kan varmt rekommendera Thailand, de har varmt klimat, trevliga invånare och det är framförallt enkelt att ta sig fram!

Äntligen! Nu har mitt dåliga samvete över transporterna i bilen försvunnit. Gibson och Elvis har innan suttit lösa i bagageutrymmet, utan bilbur med bara ett transportgaller mellan bagagen och baksätet. Har haft väldigt dåligt samvete över att inte ha skaffat en godkänd bilbur åt dem, men det finns inte så många och de jag tittat på kostar ca 6000 kronor!

Så det har inte blivit av. Sedan läste jag av en slump på ett försäkringsbolags hemsida om reglerna för hur jag får lov att transportera min hund i bilen för att försäkringen skall gälla vid kollision. Det är hårda regler på detta ska ni veta, det räcker inte att hundburen i sig är krocktestad.

För om ni sätter in den i bagageutrymmet och förankrar i lastöglorna, så kan buren vid en kollision vara så hård att den tränger in genom baksätet framför och mosar den personen som sitter där istället.

Bilens deformationszon är alltså påverkad och då reagerar inte bilen som den ska vid en krock, och därmed kan du få svårt att få ut försäkring osv för det....

Summa summarum: Jag fick lite lätt panik när jag läste svart på vitt att bagegeutrymmet ingår i bilens deformationszon, därav åkte jag dagen efter jag kom hem från Thailand och köpte två KROCKTESTADE SVENSKA hundbilbälten för nästan 900 kr/st till Gibson och Elvis.

Numera sitter de i baksätet båda två och ser nöjda ut. :)

Matte är också väldigt nöjd. Nu får barnvagnen plats i bagaget med utan att jag behöver lösa det problemet sedan. Gött!

Gah! Nu är det snart dags! Bara två dagar kvar, sedan åker vi till Thailand. Hej då snö och kyla! hihi, ska bli så gott! Fast jag är riktigt nervös inför flygresan...   

Fixade mina naglar i helgen med, inför bröllopet i Thailand. Såhär blev resultatet:

Jag är jättenöjd, dock blev de liiite längre än vad jag hade tänkt mig först.. men men. :)

Har packat lite i helgen och gjort en lista på inköp som jag måste fixa innan vi åker, bl.a stödstrumpor! Vart köper man sådana??

Jag har klippt Elvis också, och tanken är att jag ska hinna klippa Gibson med innan vi åker. Usch, det är så långtråkigt! Såhär blev iaf resultatet på Elvis (han var jämnare förut, nu har han vart blöt och torkat igen och då reser sig pälsen på massa konstiga ställen, så han ser mer rufsig ut än vad han gjorde direkt efter han var färdigklippt):

Skickar med en bild på två söta små troll som heter Nyfiken i efternamn båda två ;)